Varför är det alltid så att när jag börja hoppas för mycket och börja planera, så skiter sig allting? VARJE GÅNG! Nu lär jag vara arbetslös resten av mitt liv känns det som. Kul, riktigt jävla kul! Jag duger tydligen inte till någonting. Sämst är jag.  Snacka om att känna sig oduglig. Jag är så arg på mig själv just nu att jag nästan får tårar i ögonen. Har lust att bara stänga in mig på rummet och slänga mig ner i sängen och låta sorgen och ilskan välla över mig. skulle varit skönt. men i stället kämpar jag varje minut för att hålla huvudet högt för att ingen ska se och ge mig kommentaren: "sluta vara så löjlig, det finns fler jobb". Jo tack jag vet, jag har sökt dem, men inte fått svar. Hur jäkla kul är det på en skala? Seriöst? Här söker man alla jobb som finns och tänker att "ja men något jobb måste det ju finnas som vill ha mig". pffft! In my ass. Jag är oduglig helt enkelt. sämst.